Mycket tänkvärda ord från Michael Larsen som jag önskar att vi alla tog till oss mer av, reflekterade över.
Vi har alltid ett ansvar i hur vi är och hur vi uttrycker oss gentemot vår partner, vår familjemedlem, vår vän, vår kollega eller oavsett vilken människa vi än möter.
Att varje kväll reflektera en stund över hur mitt egna beteende har påverkat de jag har mött under dagen. Om jag själv blivit bemött på samma sätt, hur skulle det kännas i mig?
Inte för att klanka ned på sig själv eller att döma, utan för att lära, att växa och för att kunna göra annorlunda nästa gång.
Vem vill jag vara som person, hur vill jag bli uppfattad som, vilka avtryck vill jag lämna kvar hos någon annan? Vi får aldrig glömma att i ett möte med någon annan så sätter vi alltid ett avtryck. Vill vi att det avtrycket ska ge en behaglig känsla hos den personen eller vill vi efterlämna en reva?
Självklart så rasar vi ibland, inte orkar hålla humöret uppe. Ord kanske slinker ut på helt fel sätt i det känslosvall vi befann oss i. Vi gör alla fel och vi låter vår frustration och kanske otillräcklighet spilla över på någon annan.
Men det viktiga här är att vi faktiskt gör om och gör rätt, att vi lär av det. Att vi säger förlåt, att vi menar det och att vi tar ansvar över vårt egna beteende.
Vi behöver också fundera på vart våra egna gränser går. Vad vi kan tillåta oss själva att bli behandlad. Hur vill jag bli bemött? Vad behöver jag för att känna mig sedd och respekterad? Vad behöver jag för att känna mig älskad?
Se till att varje kväll kunna somna gott för att dina ord och handlingar under dagen har varit i linje med den du vill vara.
Se till att varje kväll somna gott för att dina gränser är tydliga för dig, hur du själv vill bli behandlad och att du inte har tillåtit att någon har överträtt dessa gränser.
Dela gärna dina reflektioner <3