0
0
Hur många gånger har inte självtvivlet fått rasa inom mig.
Det kanske jag som är för känslig, jag som har för höga krav, jag som har för stora förväntningar. Jag som inte har några referensramar.
Att det Jag känner & tänker är fel.
Vridit & vänt ut & in på mig själv för att anpassa mig till omgivningen, till personer, i relationer.
Ifrågasatt mina egna känslor, min egna upplevelse för att någon annan kanske har uttalat att jag är för känslig. Att jag tänker för mycket, känner för mycket.
Töjt på mina egna gränser så långt att de helt suddats ut. Det jag känner är fel!
Lagt ut mitt fokus och min kraft på min omgivning, på att försöka förstå, för att få en förklaring, för att förstå hur en annan människa agerar och på något sätt lära mig att hantera det, accepterat det. Töjt på mina gränser så långt att de helt suddats ut. Låtit mig blivit behandlad illa för att det jag känner eller upplever är fel.
När poletten trillade ner, när jag började se mitt egna värde, då kunde jag välja själv istället för att bli vald. När jag insåg att jag ska inte behöva att lära mig att förstå, att acceptera om det är på bekostnad på mig, så kunde jag börja välja bort.
Jag må vara känslig, jag tänker och känner väldigt mycket, det är även mina styrkor. Jag må ha stora krav och höga förväntningar, men det är mitt liv jag spelar om.
Jag tror att människor med förmåga till självreflektion hamnar många gånger i självtvivel om självkänslan har blivit kantstött.
Vi behöver ta ett steg tillbaka här. Vända fokuset till oss själva.
Vad vill jag, vad behöver jag för att må bra. Vad vill jag ha ut av en relation? Hur vill jag bli behandlad?
Känn in & lyssna, Det du känner är Rätt, ha tillit till det & tumma Aldrig på det♥️
