Dan före dopparedan
En dag som denna, dan före dopparedan, sitter jag i sängen med datorn på benen och skriver. Jag känner mig lugn, tillfreds, förväntansfull & väldigt tacksam. Jag är närvarande i min kropp, en enorm värme i hjärtat och jag lyssnar på min hunds djupa andetag där han ligger utsträckt i fotändan av sängen. En för mig underbar start på dagen. Dan före dopparedagen.
Det får mig att tänka bakåt, hur det har sett ut tidigare i livet när jag fastnat i gasläget, i prestationsträsket, i görandet istället för varandet. Denna dag var nog den mest kritiska, då jag flängde runt som allra mest, liksom kramade ut det sista inför julen. Dagen D närmade sig, Juldagen, den enda dagen på året jag befriade mig själv från prestationsprinsessans piskande ord.