Sjätte augusti, vart tog denna sommar vägen? Vad händer med tiden, det känns som den passerar i ett rasande tempo.
Nyss stod jag i inledningen av Juni, såg framemot dessa ljuvliga sommarkvällar. Nu har två månader gått och det är ytterst få sommarkvällar jag minns, lagrat & bevarat.
Så var i allafall min känsla tills det att jag nu verkligen tog mig tiden och utrymmet att reflektera, se tillbaka, titta på bilderna i telefonen. Minnas, känna efter.
En annorlunda sommar på många sätt, inte enbart för att jag jobbat hela sommaren, så har det sett ut de senaste åren. Utan mer för att jag medvetet valt att inte driva på något, inte forcera, inte skapa något, inte planera något. Bara följa det som är och det som kommer till mig. Agera på det som verkligen känns rätt och släppa det som inte är i linje med mig.
Ett för mig ovant förhållningssätt till livet och med det en känsla av att det händer alldeles för lite, inget alls eller bara passerar.
Att dagarna bara flyter iväg, att vara ineffektiv, kanske rent av onyttig. Men det är mitt ego som hojtar efter näring, som vill ha uppmärksamhet, som vill ha kickar. Det är mina gamla vanor och föreställningar som fortfarande håller kvar i att det ska kämpas för saker och ting. Har jag inte kämpat för något så kan jag heller inte njuta av det.
Men alltså, vilken sommar det har varit egentligen när jag känner efter. Jag har som sagt jobbat väldigt mycket, men ett jobb som är bortom prestationer, det enda som egentligen krävts av mig är min närvaro. Det har varit långa pass, många timmar, men däremellan har det funnits utrymme för lediga dagar. Jag har inte upplevt stress, press eller prestation utan grunden har legat i mänskliga möten & närvaro.
Den frustration jag upplevt har handlat mer om att jag inte känt någon längtan efter att måla, skriva eller annat kreativt skapande. Jag har låtit tankarna ta över och analysera om att jag kanske är på fel plats eftersom kreativiteten legat på sparlåga. Eller i att jag inte tycker mig få något vettigt gjort, vad nu det skulle ha varit eftersom jag inte haft något preciserat. Inte förtydligat vad något vettigt skulle vara. Men känner jag mitt ego rätt så handlar det om något produktivt enligt mina gamla föreställningar.
Jag har heller inte lagt någon tid eller fokus på vad jag ska sätta tänderna i nu till hösten, en plan för verksamheten, det jag ska driva på i höst.
Det har kommit av sig själv, serverat på ett silverfat av universum. Som en förfrågan och ett erbjudande som jag tackade ja till. Inte som egen utan som anställd.
Även här har tankarna kickat igång, skapat frustration, hur kan jag tacka jag till en anställning? Ska jag inte vara egen längre? Ska jag inte fortsätta bygga vidare på det jag startat upp? Har jag misslyckats, ger jag upp när jag nu väljer en alternativ väg? Jag som aldrig trodde mig att jag skulle kunna pressa in mig i någon annans tidsramar igen.
Men nu kändes det rätt, det kom till mig lätt & det är inte för en livstid 😉 Sen får jag se hur det känns efter denna höst. Det är också stark känsla att detta är a part of the divine plan. Det ena behöver inte förta det andra. Vad det är vet jag inte än, men jag har tillit till att allt är i sin ordning. Kanske jag behöver ta ett helikopterperspektiv för att se hela bilden, för den ser jag själv inte just nu.
Jo, jag lyckades ju även klämma in en tandinfektion denna sommar som upptog enormt mycket energi. Och tråkigt nog under den veckan jag spenderade tillsammans med min dotter. Men förutom den så har sommaren ändå flödat på även fast det inte har varit jag som skapat flödena. Kanske det är därför den känns som annorlunda.
Jag har fyllt mina dagar förutom arbetet med att vara till fjälls, vandring, fiske, paddling, bärplockning & bad i forsar. Kvalitetstid med min sambo, middagar med vänner, spenderat tid med min dotter & nu i skrivande stund sitter jag på Arlanda för att ta flyget ned till min son på Gotland några dagar. Poddat & samtalat, lyssnat på ljudböcker, tittat på film.
Jag har njutit, skrattat, gråtit, förundrats, uppskattat, känt tacksamhet, känt frustration, glädje, sorg, tillfredsställelse, lugn, säker och trygg.
Och när jag summerar sommaren hittills så inser jag att jag har jag verkligen levt. Jag har tagit varje dag som den kommer till mig, varit här & nu. Vilket förflyttar mig ännu en nivå närmre dit jag är på väg och det jag håller på att skapa.
Skillnaden nu är att det har liksom gått av sig själv, utan att jag behövt driva på, bara genom att följa. En annorlunda sommar men annorlunda bra, och det bästa av allt är att det fortsätter……