0
0
Jag har så starkt vurmat för självledarskapet, vilket jag fortfarande gör. Det är en enorm styrka i att vara medveten om sina tankar, vilka känslor de väcker och vad det leder till för handlingar. Även att kunna påverka dessa aktivt så de jobbar till min fördel istället för tvärtom.
MEN…..om jag inte har kommit åt de djupare underliggande övertygelserna jag bär med mig, de emotionella såren, så kommer även självledarskapet bli ett kämpande. Mönstren kommer att fortsätta upprepa sig.
Om jag säger att jag verkligen tror på mig själv & att allt är möjligt, men djupt inom mig finns en minsta tvekan, så kommer det vara den lilla tvekan som styr mina resultat. Jag kommer stegvis behöva skruva upp volymen på den mentala styrkan & det kommer stegvis sippra energi eftersom jag fortfarande inte läker något. Fake It until You make it trodde jag var min väg, men har lärt mig nu att det var enbart ett plåster på såren.
Plåstret som har känts som en distans inom mig, att inte riktigt kunna ta till mig, känna, uppleva, ta emot, Plåstret som heller inte tillåtit såren att läka, bara hållit dom mjuka & öppna.
Ibland förstår jag helt enkelt inte förrän jag verkligen förstår.
Har något varit förgäves? Verkligen inte, likt Alkemisten har jag behövt göra resan för att finna skatten.
Och skatten har alltid funnits på samma ställe, där jag började, djupt inom mig.
Skatten & styrkan ligger i mina sår, det är utifrån sårbarheten i dem jag finner det jag sökt 🙏♥️🙏
Resonerar något av detta inom dig, gå in och lyssna på Spotify, podden Grejen Är den! Avsnitt 11 & 12 lyfter vi lite på plåstren
