Att göra en halvhalt betyder i vardagslivet i dagligt språkbruk att man för en kort tid stannar upp i det man håller på med för att fundera över hur man skall gå vidare – en stund för eftertanke. – Wikipedia
Dessa fantastiska halvhalter som vi tyvärr många gånger utelämnar men som kan vara skillnaden som gör skillnad till ett bättre välmående. Oavsett om det är arbetsrelaterat eller vår personliga resa så vill jag slå ett slag för dessa glimrande halvhalter. Dessa guldkorn i vardagen som kan påminna oss om vad som är viktigt på riktigt, det som verkligen betyder något. Som påminner oss om vart vi varit och vart vi befinner oss. Som ger oss en möjlighet att justera i kompassen dit vi är på väg.
Som kan utdela en varm klapp på vår axel, en känsla av stolthet, stärkande ord till oss själv, istället för det där slaget i magen och fördömandet att vi kunnat gjort bättre, att vi kunnat gjort mer. En stund där vi bara kan få andas in och andas ut, landa i oss själva, sortera och strukturera. En stund för att låta insikter landa i oss och framförallt göra något utav dem.
Ja, jag vill absolut påminna om dessa värdefulla halvhalter och med det en risk för att kasta sten i glashus. Jodå nog får jag allt påminna mig själv, Ofta, om att göra dessa halvhalter. Jag kommer många gånger på dem när rädslobaserade tankar fått fäste, då frustration och rastlösheten galopperar inombords. Då det måste till en tydlig påminnelse tills jag förstår. Som nu under en tid då jag varit en osalig ande nattetid med ständigt återkommande drömmar med samma tema, bara olika situationer och personer som spelats upp. Men där budskapet är detsamma, känslan av vanmakt, att inte kunna påverka, att inte göra mig förstådd eller hörd. Att jag helt enkelt frångått mitt egna självledarskap och låter mig bli ledd. Att jag låtit mina rädslobaserade tankar fått större utrymme än vad jag förstått istället för att fortsätta följa hjärtat. Och där min kloka vän satte de exakta orden: det är egot som tagit över ratten, själen sitter på passagerarstolen och bara åker med. Och det kunde inte landa tydligare i mig, jag fastnar i tankarna, tappar känslan och med det mig själv och den inre rösten vilket gör att jag begränsar mig själv och mitt liv.
Så i förmiddags lades en stor halvhalt in, en förmiddag i reflektionens tecken som fick mig att åter igen landa mjukt i mig själv. Där värmen och tacksamheten började genomsyra mina ådror och celler. Där jag kändes som jag igen. Och i skrivande stund fick jag också ett meddelande av en kär gammal barndomsvän och med det denna tid för reflektion, denna stund att stanna upp fick en betydligt djupare betydelse. Ett större perspektiv. Min vän är sjuk och det finns tyvärr inget botemedel för denna sjukdom. Hon bad mig skriva om lite minnen jag har om henne, tillsammans med henne från vår uppväxt. Det är för en bok till hennes barn, boken om henne själv.
Ahhhh, jag är så tagen, så på djupet berörd, som att bli lyft i rötterna och omskakad för att åter igen påminnas om livet. Att verkligen leva det, göra det minnesvärt, där jag kan känna mig stolt, glad & tacksam. Att fylla dagarna med meningsfullhet, med glädje, med kärlek, med samhörighet, med det som är viktigt för var och en av oss.
Att dessa halvhalter jag började att skriva om inte ens ska vara ett diskussionsämne om att göra dem utan ATT göra dem ofta ofta ofta. Att skapa en närvaro och medvetenhet om sig själva, i sig själv är lika självklart som att borsta tänderna morgon och kväll.
Att med den intentionen att ta sig an livet levande, att följa med flödet, att bli vägledd utifrån sitt egna hjärta. Att leva inifrån och ut och inte tvärtom som vi ofta gör.
Livet är så skört, så skört. Vi vet inte när det är dags för oss att gå, vi vet inte vad som väntar oss nästa dag. Vi vet heller inte vad som händer med våra närmaste och käraste men många gånger lever och agerar vi som att livet kommer att pågå för evigt. Med det att vi slösar våra dagar, timmar, minuter och sekunder på många gånger oviktiga saker. Många gånger på det som tar energi från oss istället för det som ger oss energi. Vi skjuter på det viktiga till en dag som vi tar för givet ska komma
- Sluta skjut upp för dig viktiga saker till en annan dag, tänk om den dagen inte kommer.
- Gör det där du drömmer om att göra idag, i alla fall ta ett steg idag i den riktningen.
- Gör något varje dag som stärker & lyfter ditt grundtillstånd, som får Dig att må bra och som får din själ att bubbla av välbehag.
- Var den där personen du önskar att du vore, som du redan Är inom dig.
- Tala om för dom som betyder något för dig att dom är Viktiga.
- Älska fullt ut, utan fasader och utan villkor. Håll inte tillbaka, du kan bli sårad och du kan behöva såra, men låt inte det stå i vägen för att ge av hela dig. För att ta emot med hela dig. Det är att leva
- Ge det där leendet till en förbipasserande även om du inte känner denna.
- Sträck ut en hand till någon som för stunden behöver få hålla den.
- Var autentisk, var äkta, var sann mot dig själv och mot din omgivning. Allt annat är illusioner, dimridåer skapat utifrån tankar, rädslor & präglingar
- Känner du din inre längtan, vet du vad den består av, för guds skull följ den!
Det är så jävla lätt att bli klyschig i detta, men på riktigt, vad håller vi på med i stor del av livet?
Låt oss göra en sjulhelsikes halvhalt idag och fundera på vad som är viktigt på riktigt.
- Vad och vilka betyder verkligen något för dig?
- Vad är det du jagar, för vem jagar du?
- Vad vill du ha ut av detta liv? Hur vill du må? Hur vill du leva?
- Vilka avtryck vill du lämna efter dig här i världen?
- Hur kan du börja leda dig själv dit redan idag? Det är aldrig för sent att dra upp en ny riktning, du behöver bara böra röra dig åt det hållet. Ett steg i taget.
Du är viktig, Du är värdefull, Du betyder något, Det Du har att bidra med behövs!
Så börja lev, lev som om det inte kommer en morgondag. Börja skapa dig ett liv som känns meningsfullt för dig, som verkligen betyder något för dig, som är viktigt på riktigt. Låt det komma inifrån dig själv, din innersta kärna och låta det skina igenom till din omgivning
Om det är svårt att ens gå in och fundera på vem du är och vad du vill så kommer här några frågeställningar.
- Om du skulle bli fråntagen allt idag, precis allt. Vad skulle du verkligen sakna?
- Om du visste att din tid var begränsad, hur skulle du vilja spendera din tid och med vilka?
I dessa svar kan du finna viktiga nycklar.
Avslutar med några rader ur texten från OneRepublics I Lived
Hope when you take that jump You don’t fear the fall Hope when the water rise You built a wall Hope when the crowd screams out It’s screaming your name Hope if everybody runs You choose to stay Hope that you fall in love And it hurts so bad The only way you can know You give it all you have And I hope that you don’t suffer But take the pain Hope when the moment comes you’ll say |
I, I did it all I, I did it all I owned every second that this world could give I saw so many places The things that I did Yeah, with every broken bone I swear I lived |
Så viktigt att påminnas om!
Jag kan inte låta bli att relatera till alla halvhalter jag tränat med mina hästar genom åren. För att de ska bli uppmärksamma på att något ska hända vid ridning så gör jag en halvhalt där jag ber dem lystra lite extra på vad jag vill, inför förändring. Jag ber dem alltså stanna upp och lyssna på vilken som är nästa signal, så de inte bara matar på i samma tempo och i samma riktning. Jag ska från och med nu göra lite fler halvhalter för mig själv, så jag hinner se de korsningar som dyker upp framför mig, istället för att endast köra motorväg rakt framåt. Tack för att du delar med dig!
Älskar din liknelse här, så viktigt att se. Grejen är ju den att många gånger gör vi det vi ska göra i andra sammanhang, där är det så självklart. Vi behöver ”bara” kopiera det sättet och använda på oss själva. Första steget är att se det, sen att implementera det på sig själv. Heja dig! 🙂 <3